Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde (1 Okt. 1904—1 Okt. 1905). Minnesrunor af Emil Svensén - Johan Johansson i Noraskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En politiker af helt annat slag var Johan
Johansson i Noraskog (död den 4 februari, 65 år
gammal). Den egentligen enda beröringspunkten
mellan dessa två var, att äfven den sistnämnde med
förkärlek sysslade med statsekonomisk statistik. Siffrorna
voro hans värld, och inom denna värld har han firat
sina största triumfer. Inom riksgäldskontoret och
riksdagens bevillningsutskott bevaras i tacksamt minne
hans grundliga och sorgfälliga, med siffror späckade
utredningar. En eftervärld kan häpna öfver det
förskräckliga knåpgöra, som han under åratal måste
underkasta sig för att blifva färdig med dessa digra
registerband öfver det nittonde århundradets
riksdagsprotokoll, som aflägga ett så
talande vittnesbörd öfver hans
sam-vetsgrannhet och oerhörda forskareflit.
Äfven på ett annat studiefält fick han
ett rikligt tillfälle att lägga i dagen dessa
värdefulla egenskaper. Öfver sin
hembygd utgaf han under en följd af år
det omfattande samlingsverket
Noraskog, som för kommande forskare
innehåller en outtömlig fyndgrufva af källstudier och
uppgifter till denna bygds och medelbarligen till hela
fäderneslandets kulturhistoria. Den anspråkslöse
mannens mening var aldrig någon annan än att i denna
så oerhördt rikhaltiga samling lägga upp en fond af
data och fakta till tjänst för blifvande forskare.
Därför kunde han också hållit på därmed i det oändliga,
om blott lifstid, arbetskrafter och framförallt
penningmedel kunnat förmås att räcka till. Af sina egna
högst anspråkslösa tillgångar torde han för fullföljandet
af detta sitt älsklingsverk satt till icke så litet, men
välvilliga mecenater inom och utom hemlandet fingo
skjuta till det mesta, så att det omfattande arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
