Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde (1 Okt. 1904—1 Okt. 1905). Minnesrunor af Emil Svensén - Johan Johansson i Noraskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oaktadt upprepade afbrott kunde fortsättas så länge
han lefde.
Till hela sin anläggning var Johansson en läskarl,
och från bergsmannens yrke öfvergick han ganska
tidigt till de studier och forskningar, som blefvo hans
lifs käraste sysselsättning. Under senare delen af
sin lefnad var han nästan oafbrutet bosatt i
hufvud-staden, och i den gamla hembygden bibehöll han blott
en lägenhet, tillräckligt stor att göra honom valbar till
riksdagsman. I andra kammaren inkom han 1870 vid
knappa 30 års ålder, och han satt kvar där så länge,
att turen till sist kom till honom att tjänstgöra som
dess ålderspresident. Vid början af sin riksdagsbana
slöt han sig närmast till den grupp i kammaren, som
lät kalla sig intelligenspartiet, bland hvars framtidsmän
han snart räknades, och inom riksdagskretsar väckte
det stor uppmärksamhet, när han efter några år i en
försvarsdebatt i kammaren öppet gaf tillkänna sin
öfvergång till landtmannapartiet. Med detta delade
han sedermera ljuft och ledt, så länge det stod under
Carl Ifvarsons öfverlägsna ledning, och partiet hade
det största gagn af hans som vanligt grundliga
utredningar rörande försvar och grundskatter. När
tullstriden utbröt, togs hans sedan länge erkända förmåga
ännu mera i anspråk under kampen mot
protektionisterna, som lönade honom med sitt bittraste hat och
så långt de förmådde sökte uttränga honom från de
af riksdagen tillsatta förtroendeposter han innehade.
Sedan landtmannapartiet under striden om tullarna
brustit itu, hörde han till de främsta männen inom
det »gamla landtmannapartiet», som bäst förstod att
bevara de ärorika traditionerna från gångna bättre tider.
Inklämdt mellan det frisinnade folkpartiet och de
tullvänliga landtmännen, slöt sig hans parti i början af
1895 till de sistnämnda. Johanssons liberala vänner
hade trott sig äga skäl att vänta af honom att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
