Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde (1 Okt. 1904—1 Okt. 1905). Minnesrunor af Emil Svensén - Knut Olivecrona - Carl Axel Torén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan grund anmärktes det, att en så framstående
rätts-lärd icke borde få lof att förbise skillnaden mellan sin
egen åsikt om dödsstraffets orättfärdighet, vore den
än grundad på de starkaste tänkbara bevis, och sin
plikt som domare att tillämpa detta straff, så länge
det faktiskt finnes i lagen föreskrifvet. Nästan
pinsamt blef det uppseende, som det 1874 väckte, då
tvenne yrkesförbrytare vid namn Hjert och Tektor
blefvo dömda till döden för några om en upprörande
råhet vittnande mordgärningar, och Olivecrona
använde hela sitt stora inflytande för att få dem
benådade från det trots hans motstånd dem ådömda
dödsstraffet. Det var då, som han fick heta »den
hjärtnupne protektorn», och han fick för den skull
höra mycket hårdsmälta saker.
En rättslärd med hans vidsträckta humanitära
intressen måste helt naturligt äfven intressera sig för de
reformer i fängelseväsendet och detta människovänliga
arbete för brottslingars förbättring, som haft sitt
ursprung i Oscar I:s bok om straff och straffanstalter,
och som fyller ett af de vackraste bladen i vårt
fäderneslands historia vid midten af förra århnndradet.
Men hans skarpa blick kunde ej undgå att märka, att
det ädla sträfvandet att åt samhället återvinna dess
förlorade söner och döttrar’ blott allt för ofta bar långt
ringare frukter än den^ ifrande människokärleken trott
sig om att hoppas. Åt den svåra frågan om återfall
i brott har Olivecrona därför ägnat en af sina
skarpsinnigaste och mest grundlärda afhandlingar.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
