Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde (1 okt. 1905—1 okt. 1906). Minnesrunor af Emil Svensén - August Bondeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för alla tider odödlig bild af seminaristtypen i sin
prydno med all den själfmedvetna, strålande
halfbild-ning, som så bjärt sticker af mot den enkle,
sträf-samme barnalärarens gedigna och därför så mycket
mera anspråkslösa vetande. Minnestecknaren har i
egenskap af föreläsare besökt rätt många af Sveriges
bygder, men ännu har han icke kommit till en ort,
där man icke bedyrar, att man inom så och så stort
afstånd ägde den verkliga urbilden till herr John
Chron-schough i all sin glans och härlighet. Bildens styrka
ligger däri, att dess skapare aldrig ett ögonblick fallit
för den frestelse att karrikera, som legat så farligt
nära till hands, men därför har också hans skapelse
kunnat blifva så odödligt lefvande.
En andra del följde i sinom tid på den första, men
den var icke obetydligt svagare. Redan då bar
Bondeson inom sig fröet till den sjukdom, som skulle blifva
en sjukdom till döds, och den tillämnade tredje delen
blef aldrig skrifven. Bondeson hörde till de ingalunda
fåtaliga svenska humorister, hvilkas skämtlynne
bottnade i en djupt allvarlig, någon gång till dysterhet
öfvergående världsåskådning. Det var den »sorg i
rosenrödt», om hvilken Tegnér talat i sina odödliga
strofer om Bellman, och det blir kanske till sist detta
nordiska sångardrag, som skall längst stå kvar i minnet
hos den efterlefvande vännen, på hvars lott det faller
— — »att hålla god min,
Termin efter termin,
Och se glad ut, fast vännerna mistas.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
