Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cypressallén. Af Henning Berger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rufvande gestalten öfver de fällda läderlappsvingarna
hvirflade höstblad, sönderrifna papper och vissna
blommor. Cypressallén bugade och susade.
Då jag som vanligt vek af mot öster, såg jag längst
bort i det smalnande perspektivet af min allé en
svartklädd man, Han stod framme vid bysten öfver
Bau-lay, hvars grafsten bryter, afskär, stänger vägen åt det
hållet.
Han tycktes stafva på inskriptionen — en fras
lånad ur Napoleons anteckningar på S:t Helena.
Något i ställningen hos denne man var mig bekant.
Men en känd pose upprepas ju lätt, och jag tänkte
ej vidare på att söka sammanställa minneslikheten.
Det var först då jag var alldeles inpå honom, som jag
igenkände främlingen.
Och då var det för sent att draga sig tillbaka. Min
närsynthet hade som ofta fört mig ihop med
människor, just då jag ville undvika dem. Denna gång
betydde det blott ett flyktigt sammanträffande, men
ensamhetsstämningen, som jag sökt, var likväl bruten.
Det var för resten ett förvånansvärdt möte. Under
en vistelse i Miinchen hade jag oförmodadt stött på
denne man en dag uppe på tempelkullen i Englische
Garten. Han hade artigt gifvit mig några
upplysningar om vägen, och sedan hade vi ett par gånger
råkats på kaféer. Han var finne, rik och lefde i
landsflykt.
Nu log han sitt vanliga leende, ett vänligt, trött och
melankoliskt löje. — Baulay, sade han, est
certaine-ment un brave et honnette homme, det är icke alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
