Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cypressallén. Af Henning Berger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som få det omdömet af en Napoleon på sina grifter.
Hur mår ni och hvarför går ni i cypressallén?
Jag replikerade något.
— Låt oss promenera litet!
Han hade tydligen icke lyssnat till hvad jag sagt,
hvilket gått ut på att jag var på hemväg. Vi drefvo
tysta ned mot rundeln med dödsängeln. Sedan vände
vi, och under en half timmes tid gingo vi så fram och
tillbaka i den stela mörkgröna allén, utan att växla
annat än enstaka och betydelselösa ord, hvar och en
af oss försjunken i svårmodiga tankar. Cypresserna
susade.
Då vi till sist stannade och jag sade ett afsked,
bad han:
— Gå ett par slag till! Jag skall berätta er något,
till hvilket ni icke behöfver foga ett enda ord. Sen
skiljas vi.
Och i det jag tyst fogade mig efter hans önskan
och vi återtogo vår vandring mellan de raka
pyramidträdens militäriska stammar, gaf han mig detta:
— Då jag var helt ung, bodde jag på en stor
herrgård på landet, hvilken tillhörde min styffar. Genom
parken, som omgaf den vidlyftiga hufvudbyggnaden,
löpte en gammal bred allé.
Det var icke en cypressallé utan en gång af lindar.
Där hade jag sprungit och lekt som barn, svärmat
som yngling, och som vuxen hade jag med mina
studentkamrater tågat sjungande under dess gröna hvalf
upp till trappan, där min mor väntade, för att
del-gifva henne min första universitetsframgång. — Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
