Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ödesdiger lappmarksfärd. Af Olof Högberg. Med illustration - I. Intill mötet med gräns-järfvarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det säger sig själft, att det lysande* uppslaget till
denna turistfärd öfver halfön sprungit upp i de två
sötlcnopparne Signes och Alfhilds utsökt »koafferade»
hufvuden. De behöfde så lite, ack så lite med sig,
närmast ingenting — ja egentligen inte mer än de
själfva kunde bära i sina små rosende väskor. Det
skulle bli så billigt, så enkelt...
Max och Hilmer blefvo naturligtvis alldeles
stormförtjusta öfver förslaget och all denna
anspråkslöshet. Sådana praktiska flickor, ja riktigt
beundransvärda, då man betänkte all den lyx och komfort,
alla pretentioner, som hörde till deras vanor. De
älsklingarne tänkte alltså bära allt hvad de själfva
behöfde?
Hm, ja sedan man väl tagit dem på orden
beträffande reseförslaget, kom af sig själft ett visst afkylande
tillägg: Sedan man frånräknat deras andel i matsäcken,
deras särskilda jungfrutält, linne- och dräktombyten,
sofsäckar, poesialbum, konfektpåsar m. m.
— Sånt där brukar ju alltid bäras af karlar!
Visst det ja!
Den storartade tross, hvari de två söthönsen själfva
skulle framsläpa »alla sina behof», befanns till sist
bestå i virkgarn och nål, en del chokladkakor samt
* Brottstycken till dessa händelser samlades af förf. under
en lappmarks-resa denna sommar. Om någon tystnadsplikt
ålegat andra, vet jag ej, tror det icke heller. Någon sådan
plikt har åtminstone ej ålegat mig. Väcker skildringen på något
håll förargelse, så hör denna till det omistliga slag, som måste
komma för fridens skull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>