Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ödesdiger lappmarksfärd. Af Olof Högberg. Med illustration - II. Mötet med järfvarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu framträdde äfven den andra järfven synlig i
grannskapet af kamraten. Han såg sig förvånadt
forskande tillbaka, tycktes ana faran och spände så
i väg i gumpande traf, dängande upp och ned med
fram- och bakändan. Brådt hade han och sköt på
så godt han kunde med de korta bakbenen.
Meningen var tydligt att ta en krok omkring kullen och
återvända åt svenska sidan bakom åsen.
Ingendera af skyttarne hade lyckats få korn på den
besten. Nu sprang Klemmet upp på kullen för att
genskjuta honom. Där small åter ett skott och så
hördes Klemmets glädjerop:
■— Nu är det färdigt med dem!
De två lappskyttarne läto sitt byte ligga och
återvände segerstolta med rykande bössor, hälsade af
allmän fägnad.
— Jo de’ var paret, sir herrarne! läto de i fägnadens
ifver.
Ett par, kanske ett lyckligt par? Det var då för
synd, tyckte Signe och Alfhild ömt förebrående. Nåja,
synden var det nog inte så strängt med, tyckte lapparne.
— Men nu så skulle vi be herrarne vara till
vittnen på att det var inom norska gränsen!
— Och hvarför så?
— Det är så mycket med det, att norsken betalar
dubbelt mer i skottpenning för järfven. I Sverige får
en io kronor, men i Norge 20!
Nå, de resande unga herrarne förklarade sig genast
villiga att t. o. m. på kartan ordentligt utpricka de
ställen, där djuren lågo skjutna. Lapparne gladdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
