Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diktaren som mötte poesien. En saga af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon var en af hans stamgäster, och hon hade varit
stamgäst i huset sedan hans fars och farfars tid.
»Man skulle tro, efter vanlig tidräkning, att hon
måtte vara mycket gammal», sade värden. »Men
sannerligen om hon ser äldre ut än tjugo år! Hvarje
gång hon kommer hit, är hon lika strålande vacker.
Tiden tycks inte alls ta’ på henne. Hon kommer hit
vid vinskörden ibland, och med all säkerhet när vinet
blommar. Den doften är hennes älsklingsdoft, brukar
hon säga. Då ligger hon i timtals under kastanjerna
vid vattenfallet och stirrar ned igenom dalen emot
Illyriens berg, eller hon vandrar på ängarna under
vinrankorna. Det är ett egendomligt fruntimmer, ska’
jag säga herrn!» tillfogade värden och blinkade med
ögonen. »Man tar henne inte där man sätter henne.
När hon har anmält sig, kan man förgäfves få vänta
på henne i dar och veckor, och sedan, — plötsligt,
när man minst tror det, så står hon där! Allting
kläder henne, underligt nog, till och med att gräla
och bruka stygga ord; men ser hon mildt på en och
tar till sin söta röst, — ja då ger man sig på nåd och
onåd. Då gör man tvärt allt hon befaller. Men
tyvärr — ack tyvärr! se vi henne måhända aldrig
mera här på våra trakter. Den dagen järnvägen
öppnades till Kaltern, packade hon sin koffert och reste
till Italien.»
Då skyndade diktaren ned igenom Adigedalen till
Italien och stannade icke förr än han var i Florens.
I den staden kände hvarannan människa poesien.
Det fanns knappast ett palats, där hon icke någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
