Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diktaren som mötte poesien. En saga af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skinlig, eterblå färg, liknande förtätad luft. Ljudlöst
skred han fram på mossan. Han vågade knappast
andas vid synen af all denna härlighet.
»Detta är ett tempel!» tänkte han. »Detta är ingen
människas boning. Här lefver poesien!»
Han hade knappast tänkt slut denna tanke förr
än han något framför sig såg en skepnad, en
kvinnoskepnad under löfvet. Hon stod upprest, men hennes
fötter berörde icke jorden. Med utsträckta armar
sväfvade hon, liksom man ser en trollslända darra
öfver vattenytan. Hennes smärta växt, täckt af ett
omhölje i grönt och guld, tecknade sig tydligt emot
bergets luftblåa bakgrund. Hennes hår var utslaget,
och med fingerspetsarna höll hon det långt ifrån sig
på hvarje sida om hufvudet.
Med snabba steg skyndade diktaren emot henne.
Då rörde hennes fötter jorden, och hon sträckte
händerna emot honom.
»Det är mig du söker», sade hon med en mild,
djup röst. »Jag ser på ditt lyckliga ansikte, att du
vet hvem jag är.» — —
Hon log emot honom och klappade med handen
på mossan under kastanjeträden.
»Sätt dig här!» sade hon. »Tätt vid min sida.
Nu ska vi två riktigt i ro tala vid hvarandra.»
»Nu!» fortsatte hon, då han hade kastat sig ned
på marken vid hennes fötter. »Du har sökt länge
efter mig?»
»Genom hela Europa», svarade han. »Men du var
inte så lätt att hitta. Somliga visste ingenting alls om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
