Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diktaren som mötte poesien. En saga af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gör dem också aldrig det minsta besök. Jag hälsar
inte ens på dem, när jag möter dem. Om de kunna
undvara mig, så kan jag ännu mycket bättre undvara
dem. När de länge se’n äro mull och aska, så lefver
jag i min oförgängliga ungdom, tills denna sköna jord
har sett sin sista dag.»
»Men jag kan inte undvara dig *, sade diktaren och
kysste hennes händer. »Jag har ju flackat världen
omkring för att få se en skymt af dig, höra din röst
och hålla din hand.»
»Låt mig se. litet närmare på dig», sade poesien
och lade sin hand på hans panna. Hon lutade
hans hufvud bakåt och såg honom djupt in i ögonen.
»Jag tycker om dig», sade hon och log. »Du är
be-stämdt en af mina riktiga gossar. Dina ögon se så
unga och vakna ut, — inte trötta af nattvak och allt
för många tankar. — Du ler! — Så vackert du ler!
Du är nog inte af de där tråkiga skalderna, som tro,
att de alltid skola hänga hufvudet och se högtidliga
ut i min närvaro. — Tala om för mig, hur bär du
dig åt, när du diktar?»
»Det kan jag verkligen inte svara på», sade
diktaren. »Det är inte jag, som löper efter sångerna, det
är sångerna, som löpa efter mig. Om jag är mycket
glad eller mycket ledsen, om något väcker min
skräck, min harm, min förtjusning, — då kommer det!
Ibland som en solstråle öfver pannan, ibland som en
regnskur öfver nacken eller en plötslig blixt för
ögonen! ■— Som en lycksalig känsla af kraft, af värma,
af vågslag. Då börjar mitt hjärta slå i olika rytmer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
