Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diktaren som mötte poesien. En saga af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lutade sin panna så nära hans, att hennes hår
berörde den.
»Och hvad ger du mig, om jag lämnar allt för din
skull?» frågade diktaren. »Har du också en nog
lycklig tillvaro att bjuda mig?»
»Den enda lyckliga!» svarade poesien. »Min egen
tillvaro, som är oberoende af allt, som händer
människors barn. Allt som är mitt skall bli ditt, hela min
makt, alla mina fröjder. Allt skall jag dela så ärligt
med dig, som man klyfver ett äpple i tu.»
»Och hur är väl din tillvaro?» frågade diktaren.
»Du som inte är en människa.»
»Gif mig din hand», sade poesien, »och håll väl fast,
så skall du erfara något af det lif, som väntar dig.»
Diktaren räckte henne sin högra hand, och hon
grep ett fast tag om den.
»Lägg nu ditt hufvud tätt intill mitt hjärta», sade
hon. »Ligg så stilla och lyssna.»
Han böjde sitt hufvud emot hennes bröst, medan
hon beständigt höll fast hans hand, och de
upphörde tala.
Han hörde hennes jämna, fasta hjärtslag och kände
greppet af hennes unga, starka hand, och det var som
om plötsligt ett nytt och varmare blod hade
genomströmmat hela hans varelse.
Så kändes det, då han ännu var barn och från
nattens vederkvickande sömn vaknade till morgonens
friskhet. Men nu fylldes hela hans mannakraft af
denna lifskänsla. Han slöt ögonen, medan denna
mäktiga nya lifsvärme strömmade in i hans blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
