Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om Runebergs handskrifter. Af O. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Likaså betecknande äro de båda manuskripten till
»Konungen» och »Fältmarskalken», hvilka såsom sagdt
skrifvits på tvenne chininpulverlappar å 71/2 X 9
cm:s storlek! Af dessa har den ena en blank sida,
men på deras tre öfriga sidor hafva upptecknats båda
dikternas 22 strofer så när som på den sista i
»Fältmarskalken», hvilken icke bevarats i något manuskript.
Runeberg skref naturligtvis i början med gåspenna,
och må vi beundra hans förmåga att »formera» sin
penna så fin, som det var nödvändigt för hans
sammanträngda stil. Senare synes dock detta
formerings-arbete blifvit honom för svårt, hvarför han öfvergick
till att begagna stålpennor; en sådan finnes ju bevarad
i glaslådan i Runebergs hem. Men det ser ut, som
om han ej lätt kunnat vänja sig vid detta slags pennor,
ty af hans sista dikter äro manuskripten till en stor
del skrifna med blyerts, t. ex. »Kan ej» (delvis) och
de två sista akterna af »Kungarne på Salamis»
(fullständigt). Men ehuru dessa manuskript förete en fullt
lika fin skrifstil som de tidigare med bläck skrifna, äro
de tillika så tydliga, att knappt något svåruttydt ställe
i dem förekommer.
Men så kom sjukdomen plötsligt och förlamade just
den hand, som nedskrifvit så mycket härligt. Äfven
med Runebergs alstringsförmåga var det nu för det
mesta förbi. Så mycket mera rörande äro de 10
lappar, som fru Runeberg med stor pietet som alltid
tillvaratog såsom minnen från den store skaldens långa
sjukdomstid. Dessa lappar äro inlagda i ett
pappersomslag, på hvilket fru Runeberg tecknat: »Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
