O Lif, o du glänsande öga.

O Lif, o du glänsande öga . . .
o du honungsmun med små lustiga små tänder . . .
o du leksna och så smala lätta arm, o du silkeslena arm om skuldran —

Men räck mig hellre
den andra bägarn
med den eldigare drycken,
o Lif — din smärtas djupa
själen genomglödgande
starka sköna apsinthion!

Nej, min själ är ingen sjuklig fattig
källa, född att tvina mellan gräs och snärjen
bort sitt fula ljumma sumplandslif!
O förtvifla ej, min mörka källa,
hur än hatfullt hårda, arinodsfulla,