Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckan. Af Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var den gången, då tolf af Firenzes unga
konstnärer, — målare och bildhuggare, — reste
sjövägen till Rom för att se och beundra stora
mästares verk. Alla tolf voro de ansenliga män, väl
kända af folket, som samlades vid pålbryggorna, när
båten lade ut, och deras affärd hade varit som
furstars, under jubel och blomsterregn. Unga furstar
voro de också, furstar till växt och ädel hållning.
Skeppet hade de smyckat med nedhängande
purpur-hyenden, hvilkas tunga tofsar släpade i vattnet. Längs
relingen slingrade en guirland af dunkelgrönt vinlöf,
där ännu klasarna hängde kvar. — Och när de hvita
årorna rördes framåt och tillbaka i rytmisk takt,
sjöngo de glada en munter visa.
Men på de utskjutande uddarna i floden samlades
folket vid deras färd, männen jublande och de unga
kvinnorna svängande sina brokiga hufvudkläden, och
hvarje gång reste sig någon af de tolf och hälsade
med lyft bägare sina landsmän, de sköna kvinnorna
och det rika, härliga Toscana. Allt som kvällen föll
på, tändes öfverallt på stränderna eldar, som brunno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
