Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur en tingshästs upplefvelser. Berättelse af Mari Mihi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På kvällen kom Per Olsson till mig och rapporterade.
Jag frågade om han misstänkte någon för dådet. —
Nej, se det gjorde han då inte .... inte alls ....
— Nu ljuger Olsson, sade jag.
— Ja, det är inte fritt, mente han .... Men ser
kommissarien —
Nå, jag förstod. Det var inte rådligt att ange en
sådan karl som Vikholm. Ty om man ej kunde
prestera någon ordentlig bevisning emot honom, var det
sannolikt att han skulle gå fri. Och då var det inte
trefligt att bo grannar.
I tre dagar dröjde jag med att göra något alls åt
saken, dröjde afsiktligt. På den fjärde lät jag spänna
för och åkte upp till Vikarbyn, där Vikholm bodde
granne med Per Olsson.
Jag fann smeden hemma och slog mig ned i
kammaren.
— Kommissarien är väl här för att tala med Olsson
om den där smällen på Blåskär?
— Nej, jag är här för att tala med dig. För du
är allt fast för’et.
Vikholm skrattade.
— Och kommissarien som ändå har namn om sig
att vara en förståndig karl.
— I den här saken har du ingen anledning att skratta.
Nu skall du kläda på dig och följa med till häktet.
Jag anklagar dig för mordförsök.
— Det kan kosta ämbetet att anklaga en oskyldig.
— Det må kosta hvad som helst. Men nu följer
du med. —
Nornan 1907. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
