Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaffeförbudet. Ett litet kulturminne af Birger Schöldström. Med illustration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
musiken stämde upp en muntrare låt, och en glad bal
började och slöt ej förr än dagen blef ljus.
Men ej blott inom de borgerliga kretsarna firades
den bruna dryckens afsked; vid själfva hofvet
yttrades äfven saknaden öfver kaffets förlust.
En julinatt, sedan klockan just slagit tolf och den
kungliga familjen höll på att gå hvar och en till sin
sofkammare, anmäldes hos den unge konungen samt
hos hertig Carl, att två personer begärde företräde.
De uppgåfvo sig vara fabrikören Eckerman, försedd
med Kungl. Maj:ts allernådigaste privilegium till
förfärdigande af svenskt kaffe, samt en gammal madam,
som lifnärt sig med försäljande af detta
nödhjälps-kaffe. Efter gifvet tillstånd inträdde dessa båda —
de befunnos vara bokhållaren vid Drottningholms slott
Sundvall, utklädd till Eckerman, och aktören
Schy-lander, hvilken excellerade i käringroller, såsom
kaffe-madamen. Båda voro i djup sorgdräkt, han med flor
på hatten, hon med dok.
Desss båda framlämnade nu i underdånighet en
klagovisa, kaffets svanesång, skrifven på papper med
sorgkanter, och hvilken de i en tragikomisk ton ock
föredrogo. Sedan framtog madamen en med flor
öfver-dragen kaffekanna, hvilken hon kastade ut genom
fönstret för att krossas mot marken, hvarpå fabrikören
tog fram ett skålpund af sitt tillverkade kaffe, hvilket
vanligen såldes i kardusform, och sönderslet dess
omslag för att genom fönstret utströ detsamma för alla
väder.
Detta — tillägger Gjörwell — roade mycket höga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
