Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är mycket vanligt, att svenskar, som varit i Amerika
och kommit tillbaka, äro fulla af loftal öfver snart sagdt allt
möjligt, som de der hafva sett och erfarit. Ja, jag har många
tränger till min stora förundran hört landsmän der borta med
förtjusning prisa saker, som de här hemma lika ifrigt tadlat.
För min del får jag på förhand bekänna, att jag alls icke
är uppfyld af någon utomordentlig beundran för Amerika och
amerikanska förhållanden. Att jag i enskilda samqväm förut
vågat uttala sådant, det har redan ådragit mig mer än en
risbastu i svensk-amerikanska tidningar. Men det kan nu icke
hjelpas. Hvar och en ser med de ögon och hör med de öron,
som han har. Det gör äfven jag. Och jag har nu en gång
den seden att tala, såsom jag ser.
Att många saker äro bättre i Amerika än hemma hos oss,
det måste ju villigt erkännas. Och många, många goda
lärdomar skulle vi för våra så väl politiska som sociala
förhållanden kunna hemta derifrån. Men å andra sidan kan icke nekas,
att vårt eget land i många andra afseenden har stora företräden
Och väger man det ena mot det andra, så slutar jemförelsen i
mina ögon icke obetingadt till Amerikas fördel. Amerika synes
mig likt en ung, rik, nervös fru med plymer, ringar, broscher,
klädd i siden och sammet, turnyr samt skor med höga klackar,
som göra henne längre, än hon verkligen är. Gamla Sverige
liknar mer en blyg och anspråkslös mor med sjalett och
bomullsförkläde. Det sitter mer guld utanpå hos den unga, men
det bor me- guld i hjertat på den gamla. Jag har under mina
resor i Amerika, vid samtal med svenskar, stått mången hård
dust i lifiiga disputationer om svenska och amerikanska
förhållanden jemförda med hvarandra, och jag har varit glad och
stolt öfver att få hålla »gamla mor» om ryggen, allrahelst
som jag känt, att hon vf.i ’örtjen.it dot. Mer än en gång hafva
dessa disputationer slutat derm \1, att man sagt: »Ja, med
lektorn är det omöjligt att komma någon väg», hvarpå jag
vanligen genmält: »Det torde bero derpå, att lektorn har rätt.»
Jag ber dock att få omtala, att många, som länge bott i
Amerika, villigt gifvit mig rätt.
Xär jag varit i stora amerikanska städer, hafva naturligtvis
mina vänner der välvilligt fört mig omkring för att låta mig
se stadens härlighet». Sådana färder hafva varit synnerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
