Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter föredraget upptogs kollekt för det skandinaviska
emigranthemmet i New-York, som jag längre fram skall närmare beskrifva.
Denna kollekt uppgick till den vackra summan af 800 kronor.
Några vänner hade för afsigt att vid samma tillfälle sjunga en
afskedssång till mig i kyrkan. Den var för ändamålet särskildt
författad af en bland dem. Men lyckligtvis fick jag se den
samma, innan den blef sjungen, hvarför jag afböjde den vänligt
tilltänkta men i mitt tycke olämpliga tillställningen.
Stunden nalkades. Ännu på morgonen af dagen för
af-resan hade jag mycket ogjordt af det, som måste göras. Jag
steg tidigt upp och arbetade af alla krafter. Kl. 11 var allt
klart. I hast intog jag resemåltid, alldeles som hade det
skett på en jernvägsstation. Min hustru, som jemte äldsta
dottern skulle följa mig till Göteborg, var sysselsatt med att
packa sakerna. Så snart vi ätit, läst ett Guds ord och i
gemensam bön anbefallt oss i vår trofaste Guds hand, sade jag farväl
åt husfolket, sprang ut i staden för att der uträtta åtskilligt,
som ännu återstod, och mötte sedan vid stationen de mina samt
en skara vänner, som kommit dit för att säga mig farväl Gud
välsigne de kära vännerna! De sade mig månget godt ord.
En af dem räckte mig ett papper, der många bibelspråk voro
anförda, bland annat detta: Herren halp David, ehvart han
drog. Montgomery, en amerikanare från Minneapolis, hvilken
då vistades i Stockholm, och om hvilken jag längre fram
kommer att tala, lemnade mig ett rekommendationsbref till sina
många bekanta och vänner i Amerika. Jag sjelf hann ej säga
vännerna mycket. Svettig, trött, förströdd var jag ock, så att
jag nog såg mycket frånvarande ut. Men jag tänker, att de
väl förstodo, huru jag hade det.
Klockan 12.25 lemnade tåget Stockholms Centralstation, och
jag skulle nu försöka sätta mig in i den tanken, att jag var
på väg till Amerika, ty det hade jag ännu ej haft tid att göra.
Emellertid hade jag så mycket sällskap, att jag icke heller
nu riktigt fick i mig den tanken. Dessutom hade jag annat
att tänka på. I brådskan hade jag der hemma glömt åtskilliga
saker, som jag nu på gående tåg måste skrifva efter, för att
få dem sända till Göteborg. Vid Katrineholm skulle ock —
hvad vigtigare var — Lindgren och jag stiga af för att predika
på aftonen, och det fordrade ju någon förberedelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
