Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När vi kommit fram till Katrineholm, begåfvo vi oss
genast till baptisternas bönehus, som välvilligt hade upplåtits.
Der var samlad en stor skara menniskor, hvilka trots hettan
och trängseln och den qvalmiga luften syntes uppmärksamt
lyssna till det gamla, det urgamla men dock alltid nya
budskapet om Guds lam, hvars blod renar från alla synder. Det
är ju underligt detta budskap. Man har hört det hundra och
tusen gånger förr, och ändå vill man höra det om igen. På
teatern måste man alltid hafva något nytt att bjuda på, men
på bönehuset vill man hafva det gamla. Får man der höra
något nytt, så verkar det oro. Alla komma dit för att få höra,
hvad de veta förr, eller rättare: för att äta samma andliga spis,
som de hafva ätit förr. Det enda, som der kan bli nytt, är
formen, alldeles såsom man kan laga till samma lekamliga spis
i många former eller formar.
Sedan vi nu hade predikat och spisat qväll och sagt
bröderna farväl, foro vi med nattåg till Hallsberg. Der lågo vi
till nästa dag d. v. s. lördag. Kl. io f. m. skulle jag predika
i Hallsbergs bönehus, hvilket ock skedde. Vi läste Jon. 4, som
handlar om, huru Jona blef förbittrad deröfver, att Gud var för
nådig mot Nineve. Att fariseerna förargades öfver Jesu kärlek,
det är ju ej så underligt. Men att en profet blir så ond öfver
Guds godhet mot syndare, att han t. o. m. önskar sig döden,
det är högst märkvärdigt och högst bedröfligt. Och dock är
detta intet annat, än hvad som äfven nu ofta händer, då många
kristna förarga sig öfver predikan om den fria, omätliga och
öfverflödande Guds nåd, som bjuder alla syndare att komma
utan alla vilkor eller förbehåll, utan all godtgörelse, ja att
komma just sådana de äro, till nådastolen, och det strax. Man
får ej säga, att alla dessa knorrare äro fariseer. Många af
dem äro »Jonassöner». Äfven Simon, Jona son, som sedan
kallades Petrus, var en Jonasson länge nog, sedan han blifvit Jesu
lärjunge.
Men det märkligaste i texten var, att Gud lät en kurbits
växa upp för att lindra profetens förtret (v. 6). Ack, gode
Gud, huru hade du ej skäl att vredgas? Och dock tänker du
på att lindra förtreten hos en profet, som är förargad på dig
för det, att du är så god! Kan det vara möjligt, att Gud är
sådan? Ja, han är sådan. Gud är kärlek, och kärlekens natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
