- Project Runeberg -  Genom norra Amerikas förenta stater /
27

(1890) [MARC] [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Smöret på smörgåsarne syntes många väl tunnt, och det var
verkligen tunnt. Engelsmännen äta kanske icke så mycket smör
som vi svenskar, och de smörgåsar, som bestodos, voro engelska,
icke svenska, ty vi voro nu på en engelsk båt, ej på en svensk.
För många var maten också motbjudande derför, att de voro
mer eller mindre illamående. Många råa uttryck fäldes, och
mycken råhet visades äfven i handling, såsom då flere kastade
maten öfver bord, eller när en man skrapade af smöret från
brödet och strök det på sina stöflar, för att sedan kasta brödet
i sjön.

Hvad angår emigranternas sofplatser, så voro de grufligt
tarfliga. Det skulle säkerligen ej fordra stora kostnader att
inrätta dem litet trefligare. Man kan derför icke undra på, att
många med en viss bäfvan ryggade tillbaka, när de trädde ned
i emigrantrummen under däck. Men allt har en öfvergång, och
så äfven detta. Det bemötande, som emigranterna erforo från
befälets och besättningens sida, var i allo godt. Anmärkas bör
ock, att Cameo är en äldre och vida tarfligare båt än de båtar,
som vanligen föra passagerare mellan Göteborg och Hull. Han
gick extra den här gången. Hans regelbundna turer äro
mellan London och Norge — och det är norrmännens sak.

Medan jag var ute på Nordsjön, fick jag god lust att
känna, huru ett bad i dess vatten skulle smaka. Sagdt och
gjordt. Under det att fartyget gick med full fart, klädde jag
af mig och hoppade i. Det var mycket skönt, och jag plaskade
dugtiga tag. Utan svårighet kunde jag ock följa med fartyget
samt i sinom tid åter komma upp på däck, utan att fartyget
behöfde stanna ett enda ögonblick eller ens sakta farten.
Mången, som läser detta, skall kanske tycka, att jag måste vara en
riktig Miinchhausen. Men saken var ej så svår, att ej hvem som
helst kan göra den efter. Ty badet togs i ett badrum, som
fans ombord.

Under måltiderna försökte jag att säga ett och annat på
engelska till kaptenen. Det roade honom mycket. »Man måste
en gång böija dermed», tänkte jag. Kaptenen var ock så kunnig
i engelska, att han förstod allt, hvad jag sade. Det var icke
heller mycket.

Det är förargligt så visst att aldrig hafva lärt sig engelska.
Men hvem kunde väl tänka, att jag någonsin skulle komma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:09:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norraamer/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free