Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landet redan lyckats vinna en bergad ställning, det är ju
alldeles naturligt. Likaså att föräldrar hemta ut sina barn, sedan
de under något års arbete i det nya landet lyckats komma sig
för, eller att barn, som fått det bra der, äfven hemta dit sina
gamla föräldrar o. s. v. Ombord på Alaska fans en gammal
svensk gumma, som jag frågade:
»Hvarför reser ni ut till Amerika, då ni är så gammal?»
»Jo, svarade hon, alla mina sex söner äro i Amerika, och
der hafva de blifvit troende. Nu vilja de icke gifva sig någon
ro, förrän de få sin gamla mor till sig. Och hemma i Sverige
har jag ingen, som vårdar sig om mig.»
Visst måste man säga, att denna gumma hade giltiga skäl
att resa. Dock må tillika sägas, att de, som resa vid sådan
ålder, sällan komma att trifvas i det nya landet. Jag fann
under mina vidsträckta resor, att de, som hade emigrerat vid
någorlunda unga år, temligen bra kunde foga sig efter de nya
förhållandena. Men »gamla farfar» och »gamla mormor», som
jag träffade litet här och litet der, de tärdes i allmänhet af
längtan efter sitt gamla fädernesland. De voro för gamla, när
de kommo till det nya. De kunde icke lämpa sig efter detta,
och det nya landet ville icke heller lämpa sig efter dem.
Bland passagerarne fans också en liten gosse vid pass nio
år gammal, som reste alldeles ensam, skickad af sina föräldrar
till en farbror eller morbror långt inne i landet — jag tror det
var i Michigan. Man kan tycka, att det är illa gjordt af
föräldrar att på detta sätt sända sina små barn på en så lång
resa; men i sjelfva verket är det icke så äfventyrligt, som det
vid första påseendet kan synas. Ett sådant barn blir
omhul-dadt af alla. Och det var äfven förhållandet med denne lille
gosse. Särskildt var det en svensk qvinna, som tog hand om
honom, och han fäste sig vid henne, såsom om hon hade varit
hans mor. Hon skulle stanna i New-York. Gossen åter skulle,
som* sagdt, flere hundra engelska mil längre bort. Han ville
nödvändigt, att hon skulle följa med honom ända fram.
Der-om talade han oupphörligt med henne de sista dagarne på
ångbåten, och när hon förklarade, att hon icke kunde det, grät
han såsom ett barn, som håller på att förlora sin mor. Det
var riktigt rörande att se hans tårar. Han syntes vara ett snällt
och välartadt barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
