Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Midt ute på Atlanten steg, till allas förvåning, en liten
svensk passagerare på. En svensk qvinna födde nämligen ett
barn ombord. De som under resan närmast omgifvit henne,
hade aldrig haft en aning om, att något sådant förestod.
Skeppsläkaren var icke rikiigt belåten med hvad som hade häydt.
Och i en viss förtrytelse lär han hafva till några passagerare
utropat:
»Jag har så många gånger sagt dem, att när de hafva det
på det viset, så skola de icke fara öfver Atlanten, utan vänta
hemma, tills allt är öfver, men det njeiper icke, hvad man
säger!»
alldeles såsom hade nu denna svenska qvinna hört, hvad han
under föregående resor hade sagt åt andra, för hvilka det
hade gått på samma sätt. Denna qvinna reste till sin man,
som var arbetare i Brooklyn, och som hade emigrerat för några
månader sedan. Jag var nere i sjukrummet och talade med
henne. Hon var obeskrifligt glad öfver sitt lilla barn, det
förstfödda, och hon tyckte, att det var mycket bra, att allt var
bort-gjordt, innan hon kom till sin man. Hon blef också med
största omsorg vårdad på ångbåten. Det lilla sjukrummet var så
rent och trefligt, och föreståndarinnan för det samma, en
ung_e-fär fyrtioårig engelsk qvinna, syntes vara en ganska präktig
menniska.
Går jag nu öfver från den tredje klassen till den andra,
så funnos der en hel mängd passagerare af olika nationalitet,
äfven några svenskar. Bland dessa senare voro tvänne
medelålders män. Jag frågade dem, hvad de skulle taga sig för i
Amerika, och de svarade:
»Vi taga hvad arbete som helst, om vi också till en början
skulle blifva gatsopare.»
Det är egendomligt att se, huruledes herremän, som i
Sverige skämdes att göra simplare arbeten, redan på vägen till
Amerika få det amerikanska sinnet, som gör dem beredda’ att
i det nya landet underkasta sig att taga hvad arbete, som kan
bjudas dem. Om alla hade det sinnet här hemma, skulle icke
så stort antal behöfva emigrera, som nu gör det.
Bland andra klassens passagerare var äfven den förr nämda
fru R. med sina tvänne döttrar. När vi hade varit några
dagar på Atlanten, fick jag veta, att hon hade åtagit sig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
