- Project Runeberg -  Genom norra Amerikas förenta stater /
51

(1890) [MARC] [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det före den 25 juli. Naturligtvis var detta en fint, hvarmed man
hoppades locka en dum svensk i fällan. Men jag lät min son
svara, att jag icke kunde komma till den trakten förrän efter den
25:te, och att de månde sälja sitt land åt »de andra
spekulanterna». Detta hade till följd, att gubben genast skref och sade,
att hans son hade missförstått saken, och att landet ännu fans
för mig att få. Troligen fins det ännu qvar för den, som har
bättre lust än jag att göra affärer i amerikanska jordagods.

Den tredje engelsktalande presten var till nationen
amerikanare. Jag kom aldrig i någon personlig beröring med
honom, men det sades, att han femton år hade varit missionär
bland indianerna eller eskimåerna — jag mins nu icke
hvilket-dera — samt öfversatt det nya testamentet på deras språk.
Att det fans något missionssinne i honom, kunde man dock
icke på något sätt upptäcka, såsom jag snart skall visa.

Bland de engelska passagerarna var också ett fruntimmer,
som syntes vara vid pass 30 år eller kanske något der öfver.
Man sade, att hon gjorde resan egentligen för att, om det var
möjligt, skaffa sig en fästman. Det håller jag icke heller för
otroligt. Hon sällskapade flitigt och samtalade lifligt med alla
möjliga herrar ombord och gick med än den ene och än den
andre under armen. För en, som är van vid svenska seder,
såg det der mycket besynnerligt ut. En af herrarne talade om
för mig, att hon hade försökt närma sig äfven honom. Han
svarade henne då:

»Jag är gift.»

Hon blef högst generad och vände honom ryggen. Om
det skedde af den orsak, att hon kände sig förnärmad af
hans svar, eller deraf att hon fann, att af honom ingenting var
att vänta, det lemnar jag derhän.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:09:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norraamer/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free