Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på båten, och vi tänkte, att åtminstone då skulle de anordna
någon gudstjenst. Sådant lär icke annars vara ovanligt på de
transatlantiska ångarne. Men, som sagdt, ingen gjorde nu något
derför. Och jag tänkte i mitt inre: »Hvad har den mannen
haft att göra femton år bland indianerna, som här bland sina
egna landsmän icke gör det ringaste?» Jag tycker, att både
han och de andre skulle hafva funnit en maning att något göra,
då de sågo, huru svenskarne alla dagar samlades till bön och
sång och läsning af Guds ord.
Jag har hört berättas, att lifvet ombord bland emigranterna
skall i allmänhet vara utmärkt för en synnerlig gudlöshet och
råhet. Jag kan dock icke säga, att de emigranter, som jag var
i tillfälle att se, öfver hufvud taget uppförde sig mer rått, än
hvad man ofta kan vara i tillfälle att se på land. Visserligen
var det några, som ibland voro rusiga och betedde sig så, som
man måste vänta af druckna personer, men de voro
jemförelse-vis få, mycket färre än man haft skäl att vänta på en ångbåt,
der hvar och en i en särskild hytt fick köpa så mycket
spirituösa, som han önskade. Till detta goda förhållande bidrog
utan tvifvel högst väsentligt den stora mängd nyktra,
ordentliga och gudfruktiga emigranter, som funnos ombord, och
hvilkas hyfsade uppträdande gjorde, att de andra blygdes att gifva
sina lustar alltför fritt lopp.
Jag kommer på tal om detta ihåg en liten händelse, som
kan för många vara af intresse att höra omtalas. Jag såg en
dag trenne unge män uppföra sig mycket rått. De voro
något rusiga. Jag vände mig till dem och frågade, om de icke
trodde, att de skulle blifva mycket lyckligare, om de öfvergåfve
synden och omvände sig till herren Jesus. Och jag tilläde:
»Kanske någon af er genom en sådan omvändelse skulle
kunna glädja icke allenast Gud och hans änglar utan äfven en
gammal far eller mor, som redan länge på sina knän bedt Gud,
att han måtte frälsa eder.»
När jag uttalade dessa ord, slogo alla tre ned sina ögon
och blefvo alldeles tysta. Detta gaf mig anledning att närmare
spörja efter deras familjeförhållanden, och jag fick då veta, att
de alla hade troende föräldrar i sitt gamla fädernesland.
Att enigheten bland passagerarne icke alltid kunde
upprätthållas, var naturligt. De olika nationaliteterna kommo icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
