- Project Runeberg -  Genom norra Amerikas förenta stater /
61

(1890) [MARC] [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slutat, med lifliga handklappningar och stundom hurrarop. När
jag gick ned i salongen för att lägga mig, tittade jag in i dörren
och såg till min förskräckelse den förr omnämde missionären
stå midt på golfvet i detta sällskap, deklamerande ett stycke
vers, hvilket åtföljdes af dånande handklappningar. Och jag
tänkte: »Här ser man missionären sysselsatt med att roa ett
sällskap af supare, men aldrig har man under hela resan sett
honom röra ett finger för att tala ett Guds ord till sina
landsmän.» Dermed vill jag dock alls icke hafva sagt, att han ock
deltagit i supningen. Det vet jag icke. Men en förfärlig skada
tillfogas missionen. gc 10m sådana missionärer.

Jag gick, som sagdt, ned och lade mig. När jag hade sofvit
en god stund, vaknade jag af ett förfärligt väsen i trapporna.
Man hade nu stängt bränvinsrummet, och de rusiga
stallbröderna fortsatte sitt oljud i trapporna med skrålande och
sjungande. Sedan jag legat och hört derpå en stund, ringde jag
på uppassaren och bad honom tillsäga sällskapet att aflägsna
sig, emedan jag ville sofva och hade rättighet att få sofva.
Utan tvifvel hade äfven andra ordentliga passagerare, som gått
till sängs, samma önskan som jag. Uppassaren gick, men det
blef icke det ringaste bättre. Efter ungefär en half timme ringde
jag åter och upprepade det samma. Men det hade ingen vidare
följd. Ett sådant rått lif har jag aldrig förr varit vittne till på
någon ångbåt. Följande morgon, när jag hade kommit upp på
däck, frågade jag en yngre affärsman från Californien, som
kunde tala tyska, hvad det hade varit för väsen i trapporna på
natten. Han likasom jag uttryckte sin synnerliga förtrytelse
öfver, att på en ångbåt med sådant anseende en dylik råhet
skulle kunna förekomma, utan att befälet på något sätt ingrep
deri till de ordentliga passagerarnes bästa. Jag sade honom, att
ett så rått uppträde skulle vara alldeles omöjligt på våra
ångbåtar hemma i Sverige. Han sjelf var en vidtberest man, hade
farit både i Europa, Asien och Afrika, men han hade icke heller
varit vittne till något- dylikt. När vi samtalade om denna sak,
stod i vår närhet och lyssnade med spänd uppmärksamhet en
engelsman, som låtsades ingenting förstå af det, vi sade. Men
den djupa rodnaden på hans ansigte visade, både att han
förstod oss, och att han hade varit med i det sällskap, som fört
detta oljud. Man sade mig också, att det icke var ovanligt, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:09:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norraamer/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free