Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle jag ej vara det då, när jag såg hela församlingen vara i
rörelse. Emellertid gälde det äfven i detta stycke att taga
seden, dit jag kom. Och sedan jag hade öfvertygat mig om,
att det här omöjligt kunde vara annorlunda, fann jag mig
tem-ligen bra deri. Det är en gammal regel, som säger: »Hvad
ej hjelpas kan, fördrag». Och den regeln sökte jag både vid
detta och vid många andra liknande tillfällen att följa.
Sedan jag hade slutat mitt föredrag, uppträdde pastor
Erixon. Han ville presentera mig för församlingen, och han
anhöll, att de som önskade uttrycka sin glädje och tacksamhet
för det, att jag kommit till Amerika, skulle resa sig. Hela
församlingen reste sig. Naturligtvis kunde de, som icke voro glada
åt min ankomst, för skams skull icke sitta, när de andra reste
sig. På mig gjorde allt detta ett i högsta grad obehagligt
intryck. All sådan der hyllning är för mig synnerligen
motbjudande, och jag visste icke, hvart jag vid detta tillfälle skulle
gömma undan mitt ansigte. Höfligheten hade kanske fordrat,
att jag hade rest mig och tackat för den uppmärksamhet, som
man visat mig, men i stället kröp jag bakom ett par af de
andra närvarande predikanterna, lyfte icke upp mitt hufvud,
icke ens mina ögon, sade icke ett ord mer, än att jag efteråt
förklarade broder Erixon, att jag fann hela det der uppträdet i
högsta grad obehagligt, hvilket naturligtvis gjorde honom en
smula ledsen. Man förklarade också saken dermed, att i Amerika
vore sådant der mycket vanligt och väckte ingen
uppmärksamhet alls.
Jag nämde solfjädrarnes rörelser såsom icke precis
uppbyggliga för en predikant att skåda. Mer än dessa störde mig
dock predikanternas brist på stillsamhet. Jag erfor det samma
på mänga andra ställen och har sålunda anledning antaga, att
det icke var en tillfällighet då utan en osed, hvars
olämplighet de icke så noga aktat på, som tillbörligt vore. Under
sången, ja äfven under bönen, språkade nämligen predikanterna
med hvarandra, — naturligtvis hviskande — om åtskilliga
saker, som behöfde pålysas m. m. d.
IIvar och en, som känner till svenska förhållanden, vet,
huru i sakristiorna i våra kyrkor förekomma under pågående
gudstjenst, isynnerhet under sången, bönerna och altartjensten,
allehanda samtal och öfverläggningar mellan prester och kyrko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
