Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjugonde Kapitlet.
I Worcester Mass. — En treflig middag. — I sofvagn
på tåget
$
från Northfield for jag- enligt min reseplan till
Worcester Mass., der det var möte den 23 juni. Staden
har ett mycket naturskönt läge, som blifvit
ytterligare förskönadt genom planteringar och
parkanläggningar. Den har 80 å 90 tusen innevånare. På
senare tiden har den gått med riktiga jättesteg framåt, hvilket
beror på den stora mängd jernverk, som finnas der och som
sysselsätta flere tusental arbetare af snart sagdt alla nationer.
Arbetsförtjensten i Worcester har varit ganska god men har
under de senare åren gått ned till nästan hälften af, hvad den
förut varit. Detta beror dels på konkurrens mellan fabrikerna,
dels på tillgången af arbetskrafter. Arbetame i Amerika tro
gemenligen, att de höga tullarne skola skaffa dem höga
arbetslöner. Men gång efter annan få de erfara, att så snart
tillgången på arbetskrafter blir rikligare, så att de stora patronerna
kunna få arbetet billigare gjordt, så sänkas arbetslönerna,
medan tullarne bli qvar orubbade. Ar 1889 satte en af Amerikas
största fabriksfirmor i Pennsylvania ned arbetslönerna med 35
procent. Arbetame strejkade men vunno dermed icke mer, än
att nedsättningen inskränkte sig till 20 procent. Denna
sänkning var naturligtvis fullkomligt oberoende af tullarne, och hade
fabriksegaren haft tillgång till andra arbetskrafter i tillräcklig
mängd, så hade han genomdrifvit sina 35 procent. Det säger
sig ju också sjelft, att ingen fabriksegare, vare sig i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
