Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för min skull anordnad på fullkomligt svenskt manér. Bland
annat, som bjöds, var äfven »äkta falubröd». Sådant hade han
under sin vistelse i Sverige lärt sig tycka om, och sedan har
han årligen reqvirerat ett parti deraf för sitt bord. Efter
måltiden gingo vi ut och promenerade en stund i den vackra
trädgård, som hörde till hans bostad.
Kl. 7 på aftonen var det tredje mötet i Mechanic Hall.
Jag talade der vid pass en halftimme öfver de orden: I.åten
edert ljus lysa för menniskorna o. s. v. För öfrigt uppträdde
flere predikanter. Björk från Chicago afslutade mötet.
Hela dagen var en ljuflig dag; anden var med i
predikningarna; folket var törstande efter lifvets ord, vädret var
härligt, icke synnerligen varmt, lokalen var utmärkt — med ett
ord, allt förenade sig om att göra mötet till en riktigt skön
högtid. För mig var dock en sak temligen störande. På e. m.
kl. 3 inleddes mötet af en amerikansk prest, som höll ett tal
på engelska till mig. Han råkade strax i extas, han svängde
och slängde med armarne, ropade och stampade, så att jag var
full af förvåning, jag hade så när sagt, af förskräckelse. Han
prisade svenskarne, han talade om Jenny Lind, han upphöjde mig
öfver skyarna, han talade om min lärdom, om huru landet
gynnades af mitt besök, hvilken »stor dag» det var för både svenskar
och amerikanare, att jag hade kommit dit o. s. v. Jag kände mig
alldeles tillintetgjord. Jag kröp ned bakom en, som satt
framför mig. Men den amerikanske presten vände sig mot mig och
räckte ut händerna, som om han hade velat presentera mig för
församlingen. Det var amerikanskt och utan tvifvel mycket väl
menadt men för mig motbjudande. Helt naturligt gaf hans tal
mig sedan anledning att i mitt föredrag tala om den stora dag,
då Gud gaf löftet, den stora dag då han gaf sonen, den stora
dag då han frälsar en syndare, samt den stora dag då vi skola
skiljas hädan. Vid dagens slut kände jag mig visserligen något
trött men frisk och kry. Att i sommarvärmen predika trenne
gånger på dagen, tar allt åtskilligt på krafterna. I regeln
predikade jag dock om söndagarne icke mer än två gånger.
Vid affärden från Worcester dagen derefter hände oss ett
litet missöde, som kunde hafva blifvit förargligt nog. Vi åto
middag hos en svensk — jag tror hans namn var Engström.
Han lofvade draga försorg om, att våra saker korrimo ned till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
