- Project Runeberg -  Genom norra Amerikas förenta stater /
223

(1890) [MARC] [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det var redan sent på qvällen, när vi kommo till Chicago,
och jag var mycket trött. Vännerna der, som skulle taga emot
oss, hade väntat, att vi skulle komma på en annan bana och
hade derför farit ned för att möta oss vid den banans station.
I Amerika täfla nämligen de stora jemvägsbolagen med
hvarandra på ett sådant sätt, att allt, hvad som hos oss kallas
konkurrens, blir bara en småsak. Till de stora städerna löper en
mängd banor in, i Chicago omkring 25. Ja, äfven i smärre
städer kan man få se 4 å 5 sådana. Understundom hafva de eller
några af dem förenat sig om en gemensam station. Men ofta
hafva de hvar sin station, och det kan då vara ganska
besvärligt att komma från den ena banans station till den andras.
De olika jernvägame löpa stundom långa sträckor alldeles vid
sidan af hvarandra, allenast åtskilda af en jordremsa, som på
vissa ställen icke torde vara stort bredare än 15 eller 20 fot.

När alltså ingen var oss till mötes vid stationen, skaffade
vi oss ett åkdon och åkte upp till Björks hem. Der fingo vi
höra, huru det var. Björks hustru hade följt de andra vännerna
till den station, vid hvilken vi voro väntade. Bud skickades
genast dit, och medan Björk och jag sutto och spisade qväll,
kommo vännerna åkande i sju stora vagnar. Sedan jag blifvit
presenterad för dem allesammans och fått veta deras namn, för
att strax glömma dem, åkte vi till en af Chicagos förstäder vid
namn Lake View. Der skulle jag bo hos en vermländing vid
namn Adolf Juhlin. Han och hans bror Albert hafva ett eget
hus, två våningar högt. I öfre våningen bor Adolf. Hans
familj består af hustru och en liten dotter. Der hade jag ett
trefligt hem. I nedre våningen hos Alberts bodde Lindgren.
Der funnos flere barn. Bröderna Juhlin äro till yrket skräddare,
men de sy endast västar. De få dem tillskurna från de stora
lagerhusen. Allt går naturligtvis med maskin. Sålunda
förfärdigas på deras verkstad, när de hafva fullt arbete, omkring 200
västar om dagen. Konkurrensen har dock gjort, dels att
arbetet betalas dåligt, dels att ingående beställningar ofta icke
motsvara, hvad de skulle kunna åstadkomma. De stora
handelsbolagen, som röra sig med kapital på millioner dollars, trycka
ned priserna, så snart de kunna, och så långt de kunna, och
det på alla områden. Ingenstädes torde detta gå mer
hänsynslöst till än i Amerika. Den dag, då tillgången på arbetskrafter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:09:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norraamer/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free