Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bantågen gå genom staden med ganska stor fart. Den
högsta tillåtna hastigheten är io eng. (= i •/, sv.) mil i
timmen, men den öfverskrides af alla. Många af Chicagos
innevånare bo i förstäderna. Dessa vilja komma fort in till sina
affärer i staden och fort hem igen. Och det måste jernvägarne
taga hänsyn till.* Risken för jernvägsbolagen dervid är, att
de få betala skadeersättning för alla olyckshändelser, som de
vålla. Dessa skadeersättningar kunna ibland blifva rätt stora.
I jan. 1890 blefvo en man och hans hustru ihjälkörda vid Rose
Ilills begrafningsplats invid Chicago, dit de voro på väg för att
begrafva sitt lilla barns lik. Tio tusen dollars ( = 38 tusen
kronor) tilldömdes de omkomnes enda qvarlefvande barn, en
S-årig flicka, som vid olyckan på ett underbart sätt blifvit
räddad.
Några åtgärder från myndigheternas sida för att hindra
tågen att gå fortare, än tillåtet är, tyckas icke komma i fråga.
Olycksfall inträffa derför ofta, isynnerhet som banorna icke äro
inhägnade inom några staket och bevakningen vid
gatuöfver-gångar är ytterst bristfällig. Vid berättelsen om nyss nämda
olycka, som »hölls hemlig nära en veckas tid», säger en
Chicago-tidning följande ord, som äro mycket betecknande:
»Ingen banvaktare befann sig vid tillfället vid denna
jern-vägsöfvergång, och bommarne voro ej nedfälda. Fastän många
tåg gå här fram och tillbaka hvarje timme, fastän vägen om
nätterna ligger insvept i ett tjockt mörker, då inga lyktor
finnas der, och fastän utsigten öfver banan bortskymmes afjemte
henne växande träd, och fastän vägen flitigt begagnas af
gående och åkande, har jernvägsbolaget ingen banvakt der under
nätterna. Om dagarna finnes en, men han lemnar sin post kl.
7.15 e. m., utan att någon annan under nätterna fyller hans plats.»
Den enda varning folk har, åtminstone i många fall, mot
att blifva öfverkörda på gatorna af framrusande tåg, är att på
lokomotivet sitter en stor ringklocka, som är i gång, så länge
tåget går genom staden.
En mörk sida i Chicagos lif är dess krogväsen. Derom
läste jag nyligen i en af stadens tidningar följande ord:
* För närvarande (maj 1890) är man betänkt på att medgifva den lagliga
hastighetens ökande till 15 eng. mil inom ett distrikt samt till 20 å 30 inom
två andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
