Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att förhållandena ställa sig annorlunda i de smärre och
fattigare städerna samt på landsbygden, det säger sig sjelft,
men det beror nog på yttre ekonomiska förhållanden, som
göra, att man der icke kan hafva det annorlunda, förändra
sig dessa förhållanden en dag, så följer nog det andra efter.
En helt annan anblick företer det inre i de katolska
kyrkorna. Der ser man verkligen mensklighetens enhet
representerad, der ser man de fattigaste och de rikaste om
hvarandra. Der äro inga fina mattor, som den fattige behöfver
vara rädd att trampa på, inga fina stoppade dynor i bänkarne,
som han behöfver vara rädd att sätta sig på. De dyrbara
prydnader, som der förekomma, äro ej afsedda till att göra
det elegant och beqvämt såsom ett förmak för besökaren utan
att lyfta hans sinne uppåt till att tillbedja Gud. Man må ej
tro, att detta är någon likgiltig sak. Om ej de protestantiska
kyrkorna ändra sig i detta och många andra afseenden, så
skola de nog en dag blifva öfverflyglade af den katolska, huru
mycket de än må le åt ett sådant tal.
I England har det länge varit en allmän klagan, att de
protestantiska samfunden icke nå det egentliga folket. Samma
klagan kunde man hafva skäl till äfven i Amerika. I slutet
af förra året (1889) läste jag till min förvåning den
underrättelsen från England, att man der var betänkt på att inrätta
protestantiska munk- och nunneordnar. Ett märkligt tidens
tecken! Men ändamålet var att komma åt folket. Få se, huru
det går både der och i Amerika.
I Chicago gifte sig på senhösten 1889 en troende prest
från Brooklyn. Han gjorde ett mycket rikt parti. Jag var
jemte min son bjuden till brölloppet. Min sjukdom hindrade
mig att gå dit. Alen jag sände brudgummen mitt visitkort, på
hvilket jag skrifvit Luk. 14: 21, der herren säger: »Gå
skyndsamt ut på gatorna och gränderna i staden, och de fattiga och
krymplingar och blinda och halta för hit in.» Det synes mig,
som skulle detta språk passa bra att måla på alla väggar i
hvarje fin amerikansk kyrka och prestgård.
Jag har ådragit mig icke litet tadel genom att äfven förut
påpeka denna sak. Det har ock fått ett skenbart berättigande
deri, att man offentligt återgifvit mina ord så, som hade jag
velat säga, att det vore lika öfverallt. Äfven svensk-ame-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
