Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom han till Amerika 1864. Der blef han troende och fick
frid med Gud 1866. Han har ett odeladt förtroende hos alla,
som känna honom, och åtnjuter på hospitalen och andra
anstalter, som han besöker, stor aktning både af doktorer och
af tjenstepersonal. Han får ofta stå till tjenst att föra sjuka
till läkare, skaffa plats åt dem på hospital och sjukhus, skaffa
hjelp åt fattiga, arbete åt arbetslösa, skaffa tjensteflickor åt
husfruar och platser åt tjensteflickor. Församlingen söker
att hålla hans hjelpkassa vid makt. Omkring 500 dollars om
året samlas för honom i församlingen att utdela till fattiga.
Dessutom tigger han penningar och kläder till fattiga enkor
och barn. Till hvarje julhögtid far han med hästar och
vagnar ut till landtbrukare i närheten af Chicago och tigger ihop
hvarjehanda matvaror, som köras in till staden och utdelas
på julafton till fattiga familjer, enkor och barn. Derför är
Palmblad känd och älskad af de fattiga såsom deras vän.
Att en sådan anstalt som Barmhertighetshemmet snart
skulle blifva för liten är klart. Hemmet har ej plats för mer
än några och tjugu patienter. Vid mötet i Minneapolis i
september 1889 beslöt Missionsförbundet derför att betydligt
utvidga hemmet samt inom det samma inrätta en afdelning
äfven för sådana, som kunde betala för vård och underhåll.
Hittills hafva alla platser varit fria. Huru hemmet efter
utvidgningen kommer att se ut, visar teckningen på sid. 273. Må
Gud välsigna det samma samt lära bröderna der ute i det
främmande landet att mer och mer inse, hvilket förträffligt
sparbankskontor hemmet är för upptagande af sådana styfrar,
som nu ofta spillas bort på saker, som hafva intet värde, vare
sig för himmelen eller för jorden.
Det var en förfärligt het, torr och dammig dag, när vi
foro ut till Barmhertighetshemmet, der jag skulle predika både
för- och eftermiddag. Missionsförbundet hade tryckt och låtit
utdela en stor mängd biljetter. Dessa såldes till förmån för
hemmet icke bara i Chicago utan äfven annorstädes i landet,
der svenska församlingar funnos, af hvilka man kunde vänta,
att de skulle intressera sig för saken. Biljetterna voro
naturligtvis endast ett sätt för en frivillig insamling. De kostade
en dollar stycket och inbragte nog icke så litet i hemmets
kassa. Men mig vållade de ett visst, om än snart öfvergå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
