Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När man sålunda fick höra t. ex., att vi skulle sjunga: »den
och den sångboken andra afdelningen, första bihanget n:o 13»
eller dylikt, så tog det sig bra löjligt ut. Emellertid håller
man på att utarbeta en sångbok, som man hoppas skall blifva
gemensam för missionsförsamlingarna. Må det lyckas! Ej
obetydliga ekonomiska intressen stå i vägen derför. De personer,
som ega de närvarande sångböckerna, hafva af dem goda
inkomster, och ingen må förundra sig deröfver, att de icke gerna
vilja afstå dem. En stor husegare i Stockholm sade en gång:
»När skall Gud få en sådan makt öfver kristna
sångboks-författares hjertan, att de fritt afstå sina sånger till
församlingens tjenst?»
»Jo, svarade jag, det sker på samma gång, som han får
en sådan makt öfver de kristna husegarnes hjertan, att de till
församlingen fritt afstå sina hus.»
Hvad sjelfva sången bland svenskarne beträffar, så fann
jag öfver hufvud, der jag reste fram, att den vid
sammankomsterna just icke utmärkte sig för någon synnerlig liflighet.
Den var ofta släpig och loj. För min del tror jag, att en
medverkande orsak till detta missförhållande har varit de s. k.
sångföreningarna. Dessa vänja församlingarna att höra på
sången, såsom de höra på predikan, och vänja dem af med att
sjunga sjelfva. Sångföreningarnas förnämsta uppgift, synes mig,
skulle vara den att leda församlingssången, icke att sjunga för
församlingen. Men jag vet, att jag i denna mening ej har
pluraliteten på min sida. Jag har yttrat den många gånger
hemma i Sverige, och då har man svarat:
»Det der är en sak, som du inte begriper.»
Jaja, kan så vara, men få se, om man ej ger mig rätt
till sist.
Det vore mycket önskligt, att sången vid våra
sammankomster blefve lifligare och bättre, än den i allmänhet är, och
att församlingarna mer förstode, hvad vigt derpå ligger, att
hvar och en i sin mån deltager i den gemensamma sången.
Lika tröttande och obehaglig en matt sång är, i hvilken kanske
endast en tredjedel eller fjerdedel af församlingen deltager,
medan de andra sitta tysta och titta, lika gripande, kraftig och
uppbygglig är en sång, i hvilken alla församlingens
medlemmar kraftigt falla in, hvar och en med den gåfva, han har.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
