Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när jag var på väg till Chicago. Jag gick ut till honom på
vedbacken, der han stod och högg, jag satte mig ned på en
stock och samtalade med honom en stund. Han var mycket
bekymrad, kände sig ännu klen, var ock orolig öfver sina synder
men tycktes hålla sig till herren Jesus. Han grät bittert vid
tanken på sina barn och sin hustru, som han hade lemnat i
Finland. Ingenting hade han hellre önskat än att kunna komma
tillbaka till sitt fädernesland och de sina, om det varit honom
möjligt att förskaffa sig så mycket penningar, som dertill
erfordrades. Många i Amerika äro nog i samma belägenhet.
Efter ett kort besök i Iron Mountain igen reste jag strax
till staden Ishpeming. Namnet är indianskt och betyder
»himmelen». På vägen dit passerar tåget ett ställe, som heter
Nega-unee, äfven ett indianskt namn, som betyder »helvetet».
Ishpeming är en grufstad af ganska stor betydelse.
Innevånareantalet torde vara io—12 tusen, hvaraf omkring hälften
äro skandinaver. För omkring tio år sedan förekom på denna
plats ingen missionsverksamhet alls bland svenskarne. Den
gröfsta ogudaktighet var rådande. Dryckenskap och slagsmål
hörde till ordningen för dagen. Att gå ut på gatan om qvällen
var ett riktigt vågspel. Emellan irländare och svenskar fördes
stundom riktiga krig, så att blodet flöt. Men en bättre tid
randades för svenskarne. Flere kristna samfund begynte en
andlig verksamhet på platsen, och der uppstodo en augustana-, en
metodist-, en baptist- och en missionsförsamling. På den sistnämda
såg man från alla håll med sneda blickar. »Den var lös i läran,
sade man, saknade kyrklig ordning och hade ingen riktig prest.»
Medlemmarne samlades i början här och der i husen, men snart
måste de se sig om efter en bestämd samlingslokal. De fingo
då reda på en gammal handelsbod, som de hyrde och inredde
till bönehus. Deras tilltag blef föremål för mycket åtlöje och
förakt af de otrogna, och den lilla missionssalen kallades af
dem för »Skräpboxen» (skräplådan). Emellertid var Gud med
den lilla hopen, och verket gick stadigt framåt. Inom kort
bygde församlingen en egen kyrka, som rymde omkring 400
personer. Medlemsantalet i församlingen är omkring 150.
För min predikan hade vännerna begärt att få låna
augu-stanakyrkan. Deras begäran afslogs. Och väl var det. I kyrkan
hade endast en liten del af åhörarne fått rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
