Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag är glad att säga, att vi skola bo i särskilda rum. Ni ser:
himmelen är så vidsträckt, att om en man eller q vinna önskar
ett ensamt rum för sig sjelf, så fins det tillgång dertilL»
Det behöfs ej några reflexioner till sådana ord. Men det
år utan tvifvel på tiden, att när man icke vill ändra det
närvarande efter mönstret af det himmelska, man söker sig en
utväg att ombilda det himmelska efter mönstret af det
närvarande. Då blir den närvarande ställningen förträfflig, och så
är spelet vunnet — af hvem?
Må vi skaka sömnen ur ögonen. Den närvarande
ställningen är vida vådligare, än den stora mängden af kristna tror.
Hela den följande dagen gick åt för att resa tillbaka till
Chicago. Vägen gick genom Wisconsin. Jag träffade en
svensk farmare på tåget och började tala med honom om
herren. Han var en troende man, hade varit soldat på
Jönköpings regimente. Han sade, att han hade haft det bra i
Sverige men velat hafva det bättre. Derför hade han emigrerat
»Och nu, sade han, har jag det bra som i Sverige.» Jag tyckte,
att dessa ord voro mycket betecknande. Säkert skulle många
svenskar tala precis på samma sätt, om de ville tala, såsom de
i hjertat kände det. Men jag fruktar, att tusentals svenskar i
Amerika skämmas att tillstå, att de icke hafva det bättre der,
än de hade det hemma, om de ock nu hafva bättre ögon än då.
När jag såg mig om i vagnen, märkte jag en yngling, som
med stor ifver läste i en bok. Det intresserade mig att veta,
hvad det var för en bok. Snart fick jag se titeln. Det var
Strindbergs bok: »Giftas». Saken gjorde på mig ett vemodigt
intryck. Jag vände mig till ynglingen och frågade, om han
var på väg till himmelen. Han blef vid denna fråga förbryllad
och svarade: »Det vet jag icke.» Inte brydde han sig heller
om att få veta det. Stackars menniskor, som kunde vara
lyckliga genom att lefva i förening med Gud och hafva ett
visst hopp om det eviga lifvet, men som i stället frivilligt låta
föra sig bort i otro, till dess de förgås i sina synder!
KL var 10 på qvällen, när jag anlände till Chicago. Jag
var väl något trött men kände mig kry och glad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
