Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• Efter predikan gjorde jag besök hos en svensk vid namn
Hedin, egare till parken. Han var troende på herren Jesus,
hade varit i Amerika sedan år 1846, var gift med en
amerikanska och låg nu döende i lungsot. Sannolikt har han lyktat
sina dagar, när detta skrifves. När vännerna begärde att få
hyra parken, lemnade han genast sitt bifall dertill, och när de
frågade, hvad de skulle betala i hyra, svarade han:
»Hyran skall vara, att jag får se P. W.» Det var mycket
uppbyggligt att samtala med den gamle döende mannen.
Bantåg i Klippiga bergen.
Se kap 49.
Redan aftonen samma dag skulle jag och Lindgren resa
från West Dayton. Vi kommo vid pass en timme för tidigt till
stationen. Denna såg ut ungefär som vedboden vid en svensk
station. Mycket folk var samladt der. Lindgren var mycket
liflig och glad. Det var äfven jag. Medan vi väntade på tåget,
satte vi oss ned på en timmerhög utanför stationen och sjöngo:
»Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara» m. fl.
kända sånger. Tåget gick kl. 8. Vagnarne voro packade med
menniskor, men skaran minskades vid hvarje station. Och
öf-verallt skildes vi åt med välsignelser och fridshelsningar, och
så länge vi sågo vännerna på stationen, viftade vi med våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
