Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det ville stadsboarne icke. De hade beräknat, att
vid mötet en stor hop folk skulle samlas i staden, och att de
då skulle få sälja mycket bränvin. Något annat iptresse hade
de icke. Mötet hölls ungefär 10 eng. mil (— 1*/s sv.) från
staden på en plats, som kallas Mosebacke, utanför ett litet
missionshus, som ligger der.
Kl. 8 på morgonen gåfvo vi oss af från Holdredge. En
svensk bonde vid namn Eriksson skjutsade oss. Han eger nära
två eng. qv.-mil land. Deraf ligger dock ännu en hel qv.-mil
obrukad. Hela bygden deromkring är ännu svensk. Man kan
resa många eng. mil utan att träffa på annat än svenskar.
»Det är utmärkt bra folk, sade Eriksson, här finnas inga
dåliga personer. Vi skulle hafva det utmärkt bra, om inte
våra tidningar ständigt retade upp elaka lidelser mellan oss,
som tro på herren Jesus.»
Det var verkligen rysliga ord att höra.
På »Mosebacke» var det stora, förr omtalade missionstältet
uppslaget. En stor fördel har ett sådant tält deri, att
sidoväg-garne vid vackert väder, då de icke behöfvas till skydd för
regn och blåst, kunna spännas ut till tak och derigenom högst
betydligt förstora utrymmet. Det var en liflig anblick att se
den stora mängd åkdon, som betäckte fältet rundt omkring.
Icke alla mötesbesökare fingo rum inuti tältet. Många stodo
utanför.
Bland åhörareskaran befann sig en stor mängd små barn.
När jag läste upp texten, började de, det ena efter det andra, att
skrika, och till slut blef musiken så förfärlig, att det var nästan
omöjligt för mig att göra mig hörd. Jag sade derför till
församlingen:
»Eftersom barnen vilja sjunga, så skola vi sjunga med, och
sedan skola vi inte låtsa höra dem. Stackars mammor, de få
ej komma ut, om de ej få taga sina små barn med!»
Detta ord väckte mycken glädje hos alla mammor, på
samma gång som det lugnade de andra, hvilka känt sig
otåliga af barnskriket. Så stämde vi då upp en väldig sång.
Der-efter voro barnen tem ligen tysta utom ett, h vars mor satt på
sjelfva platformen. Under föredraget steg hon några gånger
upp och vaggade det häftigt på sina armar alldeles midt
framför mig, hvilket alls icke var trefligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
