- Project Runeberg -  Genom norra Amerikas förenta stater /
483

(1890) [MARC] [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för någon tid sedan dött, hade till henne testamenterat icke
mindre än en half million dollars, d. v. s. nära två millioner kr.
Och med sådana pengar kan man åstadkomma åtskilligt.
Såsom det yttre, så var äfven det inre elegant. Den stora
kyrksalen, som hade sittplatser för 1,600 personer, såg ut som ett
kungligt förmak. Läktare, mattor, bänkar, elektriska lampor,
dekorationer — allt var ytterst fint och dyrbart. Orgeln sades
vara ett mästerstycke i sitt slag och f. n. den förnämsta, som
fans i hela Amerika. Möbleringen på den för predikanterna
afsedda upphöjningen var så elegant, som väl mensklig
handt-verksskicklighet kan åstadkomma. Der stod äfven en utmärkt
vacker och säkert mycket dyrbar dopfunt af sten, jag vill
minnas det var marmor. Jordvåningen var naturligtvis enklare
men ganska treflig, fastän der var något lågt i taket.
Sammankomst var utlyst till aftonen. Metodistkyrkans pastor var
der nere, när folket började komma. När han såg den stora
strömmen, vände han sig till mig och sade:

»Detta går inte an. En sådan massa menniskor får här
omöjligt rum. Ni måste gå upp i den öfre salen.» Och det
läto vi icke säga oss två gånger.

Hela den stora salen med dess läktare blef alldeles full
med menniskor. När det elektriska ljuset tändes, företedde
kyrkan onekligen en briljant anblick. Men här som annars
trängde sig på mig den vemodiga frågan: »Hvar skola de
fattiga sitta i en sådan kyrka som denna?»

Vi skulle hålla en sammankomst äfven nästa dag, och den
vänlige pastorn erbjöd oss att äfven till den få använda samma
lokal. Den enda ersättning, som begärdes, var io dollars åt
vaktmästaren. Efter predikan var jag inne i predikantrummet
med pastorn. Det var alldeles i stil med kyrkan. Vi språkade
der en stund. Han talade tyska och det mycket ledigt, så att
vi icke hade någon svårighet att meddela oss med hvarandra.
För öfrigt syntes han vara en mycket hjertlig man och gjorde
på mig ett i allo godt intryck. Vid kyrkan träffade jag äfven
pastorn för svenska augustanaförsamlingen i Denver. Han
var född i Amerika af svenska föräldrar samt var mycket
vänlig och tjenstaktig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:09:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norraamer/0497.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free