Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en man, som hvarenda menniska i Salt Lake City känner.
Han heter Möller och är svensk, född i Skåne. Han eger ett
litet hus, mycket litet. Det är utvändigt prydt på det mest
fantastiska vis med blomsterguirlander, små byster, gardiner,
taflor, och jag vet icke allt. Bland fotografier af stadens
märkvärdigheter, som säljas i boklådor och på andra ställen, träffar
man alltid fotografier äfven af detta lilla hus. Mannen är
till yrket handtverkare. Vi trädde in i hans rum. Likasom
det yttre af huset, så var äfven det inre i högsta grad
fantastiskt utstyrdt med hvita tyllgardiner på väggarne, blommor,
taflor m. m. Det såg ut som det inre af ett dockskåp, ytterst
fint och rent alltsammans. Han började strax tala om sin
historia för oss, och det var den vidunderligaste, man kunde
höra, om uppenbarelser, som både hans mor och han sjelf
haft o. s. v.
Han hade redan tidigt blifvit mormon och farit till Utah.
Men här hade han kommit i ett spän dt förhållande till
mor-monsamfundet, och det till följd af sina höga uppenbarelser.
När det aldrig ville taga någon ände på hans berättelse, sade
pastor Hedeen:
»Men folket ljuger väl ändå på er, när de säga, att ni
påstår, att ni är Kristus.»
»No sir, (nej, herre) svarade han; ingenting kan vara
vissare än det. Och det vore just det, som jag ville bevisa
för herrarne.»
»Men det skulle taga för lång tid», svarade jag.
Det tyckte äfven han. Han påstod sig för öfrigt hafva
märken i händer och fötter alldeles såsom Kristus. Jag
begärde att få se dem.
»Då skulle jag sko af mig», svarade han.
»Nej, sade jag, vi äro nöjda, om ni bara visar oss märkena
i händerna.»
Men det ville han icke utan önskade, att vi skulle tro
utan att se, såsom frälsaren sade till Tomas. Mannen led
naturligtvis af sinnesrubbning. Och när vi hade blifvit
tillräckligt trötta på hans ändlösa svammel, sade vi farväl och gingo
vår väg.
På aftonen hade vi åter sammankomst i den
skandinaviska metodistkyrkan. Der var mindre folk nu än dagen förut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
