- Project Runeberg -  Genom norra Amerikas förenta stater /
573

(1890) [MARC] [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gen var tråkig. Det var hett. Landskapet var kalt och
ödsligt, härjadt af stora skogseldar. En bild deraf ses på sid. 561.
Vägen var förfärligt dammig och backig.

Under samtalet kommo vi in på åtskilliga amerikanska
förhållanden, särskildt den allmänna rösträtten. Rätteligen
borde man dock aldrig tala om allmän rösträtt. Ingen stat
på jorden har en sådan. Men i Förenta Staterna är rösträtten
mer utsträckt än i de flesta andra land. Detta har utan
tvifvel stor betydelse för folkets utveckling i många afseenden.
Sant är, att den ofta pä ett bedröfligt sätt missbrukas, att
röster köpas och säljas, och att utgången af pn röstning ej sällan
beror på, hvilketdera parti som betalar mest och sålunda köper
de flesta af den hop, som alltid fins till salu. Min reskamrat,
som sjelf var demokrat, sade helt uppriktigt om sista
presidentvalet: »Den gången segrade republikanerna, ty de
betalade mer än vi demokrater.» Men trots sådana missbruk fins
dock säkert ingen i Amerika, som ville, att rösträtten skulle
inskränkas. Den betraktas som ett riktigt oförytterligt folkets
klenodium.

Närmare middagstiden kommo vi fram till en plats, som
var full med heta källor. I en af dem, stor som en dugtig
sal, kokade en tjock gröt. Det såg alldeles ut, som när en
hvit mjölgröt står och puttrar öfver häftig eld. På ett annat
ställe var ett hål i marken, hvarur framströmmade ånga
alldeles som ur en ångpanna, på hvilken man öppnat en
ventil. Sedan vi uppehållit oss en stund här, fortsatte vi färden.
Vi passerade nu en klippa af glas, kallad Obsidian Cliffs, en
högst märkvärdig företeelse. Den är 1,000 fot lång och 150
å 200 fot hög. På sid. 568 ses en bild deraf. Vägen bredvid
klippan, som stupar rätt ner i en sjö, har man gjort på det
sätt, att man eldat på glaset och sedan sprutat kallt vatten
der-öfver, hvaraf det splittrats. Sjön kallas Beaver Lake (d. ä.
bäf-versjön). Den är bildad af bäfrar, som med flere skickligt gjorda
dammar dämt upp en bäck — högst intressant att skåda.

Vi kommo nu till ett ställe, som hette Norris. Der var
ett hotel, ett långt skjul, bygdt af ohyflade bräder, som
stodo på ända. Såsom fönster tjenstgjorde på långsidan
närmare 20 ur bräderna ursågade gluggar, i hvilka man hade
satt glas. Förut hade der stått ett »fint» hotel, men det hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:09:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norraamer/0587.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free