Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såsom vanligt hade mödrarne äfven här tagit med sig en hel
mängd små barn. Men här gingo de friare till väga, än jag
hade sett på något ställe förut; ty här drogo de in
barnvag-narne i kyrkan och sköto dem fram och tillbaka på golfvet
för att hålla sina barn tysta.
Kl. 9 på qvällen gingo Boring och jag och lade oss i
sof-vagnen, som stod på stationen. Tåget gick sedan kl. i på
natten. Hela den följande dagen måste vi tillbringa på tåget.
Vägen gick genom ett öde land, der det dammade förfärligt, och
hettan var mycket svår. Ingenstädes kunde man med ögat nå
någonting, som var af intresse att se på. När qvällen kom,
voro vi glada att få gå till hvila. Äfven hela den natten
måste vi tillbringa på tåget, öfver Missourifloden går banan
på en mycket ståtlig jernvägsbro. En bild af henne se läsarne
på sid. 584. Hon kallas Bismarck Bridge efter staden
Bis-marck, som ligger just der.
Kl. 7 på morgonen kommo vi till en stad vid namn Fargo
i Dakota. Der träffade jag tre troende svenskar, som voro
nere vid stationen. En af dem, en fru, sade, att hon blifvit
omvänd för 25 år sedan i Jönköpings missionshus vid ett
tillfälle, då jag predikade der. Det hade varit en predikan utsatt
för mig i Fargo, men emedan hela min reseplan gått sönder,
så blef det ingenting deraf. Nu ville de nödvändigt, att jag
skulle komma dit någon annnan dag, men det var omöjligt.
Efter min hemkomst till Sverige fick jag bref från tvänne
dalqvinnor, som nu bo i Dakota, och som hade varit i Fargo
för att träffa mig. De kände mig från några möten i Dalarne.
Den ena af dem skrifver: »Som jag ej hade pengar, så att
jag kunde taga tränet (tåget) till Fargo, så skjutsade min man
mig med oxar säkert 80 eng. mil. Då vi kommo till Fargo,
och du inte var der, så får jag säga, att jag var färdig att
gråta, men inte hjelpte det.»
Dakota är en stat med absolut rusdrycksförbud. När tåget
kommer in öfver dess gräns, hänges i restaurationsvagnen upp
ett plakat, hvarpå stå följande ord: »Inga spirituösa, vin eller
öl säljas i denna vagn, medan den är inom Nord-Dakotas
gränser». Och dervid blifver det. Lagen respekteras.
Frampå eftermiddagen anlände vi till Minneapolis. Men
jag for denna gång endast igenom staden. Målet för min resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
