Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 60. I Colisseum. Högskolan i Minneapolis. Samundervisning. Dassel. Rush City. Mitt insjuknande i Chicago.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är besynnerligt, sade han. Mycket sällan ordinerar jag
medikament. Jag gör det aldrig, utan att jag ser, att det är
absolut nödvändigt. Och så skall jag här träffa en patient, som
icke vill taga, hvad jag ordinerar.»
»Ja, svarade jag, det kan nu icke hjelpas. Det gör mig
ondt att säga det till er, som visat mig ett sådant deltagande
och sådant intresse, att ni icke kunnat göra det mer, om jag varit
er égen bror. Men mitt beslut är orubbligt.»
Han svarade:
»Nå, om jag nu inte vidare får göra er någon tjenst såsom
läkare, så skall jag åtminstone komma upp och se efter er,
tilldess ni blir riktigt frisk.»
Dessa ord rörde mig mycket, och jag bad honom vara
hjertligt välkommen. Han kom också några gånger, hvilket
var riktigt uppfriskande. Det var en synnerligen älskvärd man.
Under min sjukdomstid, som xa.rade } det närmaste 3
månader, åtnjöt jag i Adolf Juhlins hem en omvårdnad sådan, att
jag aldrig kunnat önska mig bättre. Jag vet ingenting,
hvar-om jag, vare sig under eller efter sjukdomen, kunde eller
kunnat önska, att det varit annorlunda. Både Juhlin sjelf och hans
hustru ådagalade det mest outtröttliga tålamod. Juhlin var den,
som ombesöijde vattenbehandlingen, och det gjorde han med
en orubblig punktlighet, äfven när jag var så matt, att jag bad
att få slippa. Ofta behöfde jag hans hjelp om nätterna, och
alltid passade han på mina ringningar, alltid villig och hjertlig,
huru trött han än månde vara. Äfven af Albert Juhlins, som
bodde i samma hus, rönte jag mycken välvilja och deltagande.
Minnet af detta hus hör till de ljufvaste minnen, jag fört med
mig från Amerika. Må Gud rikligen löna dem.
Och Lindgren — han satt troget hos mig från morgon till
qväll under hela tiden och passade upp mig i allt, hvad jag
behöfde, medan Juhlin var borta på sin verkstad. Han läste
Guds ord och bad för mig, han mätte feberhettan i min kropp
och förde protokoll deröfver, han bar mig, när jag skulle flyttas,
han var Juhlins medhjelpare, när jag skulle hafva afrifning
o. s. v. För min skull blef han qvar i Amerika tre månader
längre, än han annars ämnat. Han bragte mig i en stor
tacksamhetsskuld. För öfrigt var det ju många, som visade mig
sitt stora deltagande, i det de dels vakade hos mig flere nätter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
