Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Till New-York. Öfver Atlanten. I Liverpool. I Göteborg. Hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då träffade vi en polis. Han gick med oss och visade oss in
på en krog. När vi kommo in och sågo, hvad det var för ett
ställe, vände vi naturligtvis genast om och gåfvo oss ut på
spaningar igen. Det misslyckades fullständigt, hvarför vi beslöto
att återvända till fartyget. Men nu hittade vi icke tillbaka. Vi
gingo åter härs och tvärs, men alltjemt vilse. Slutligen fingo
vi genom en åkare veta, huru vi skulle gå för att komma fram.
I en brödbod nere vid hamnen köpte vi litet bröd och åto,
hvarefter vi gingo till kojs, befallande oss i Guds hand.
Tidigt följande morgon afgick fartyget. Det var på lördag.
Vädret var hela dagen ruskigt, dock utan någon egentlig blåst.
På söndagen var det godt väder, så att Lindgren och jag kunde
samla svenskarne till gudstjenst på däck. Det var vår enda
skeppspredikan på hemfärden.
Ganska tidigt på måndagsmorgon (den 23 dec.) anlände
vi till Göteborg. När jag såg på min klocka, trodde jag, att
jag skulle hinna fara med morgontåget till Stockholm. Deri
bedrog jag mig dock. Jag hade nämligen engelsk tid på min
klocka, och den var en timme senare än Göteborgstiden. Vi
måste således stanna qvar i Göteborg öfver hela dagen för att
på qvällen gå med nattåget.
Det gälde nu först att få reda på våra saker. Ur rummet
hissades passagerarnes koffertar upp. Det gick icke med den
fart, som man såg i Amerika. Den ene efter den andre fick
emellertid sitt, Lindgren och jag blefvo utan. Våra kappsäckar
hade från Liverpool gått till Hull med ett annat tåg än vi sjelfva
och hade blifvit qvar i Hull. Det var nu litet ledsamt.
Emellertid telegraferade agenten i Göteborg genast till Wilsonska
kontoret i Hull, och med nästa båt kommo våra saker. Min
kappsäck hade under vägen blifvit uppbruten och delvis
plundrad. Hvar det skett, är dock omöjligt att säga. Det stulna
var icke heller af något stort värde.
Det var en obeskriflig njutning för mig att få sätta min
fot på svensk jord igen, och Göteborgs gator liknade ett
ny-skuradt förmaksgolf i jemförelse med de gator, som jag nu
under en lång tid varit van att se i Amerika och England.
Ingen af mina vänner i Göteborg hade någon aning om,
att jag kom. De blefvo derför på det högsta öfverraskade.
När jag i Chicago hade bestämt att resa så tidigt, som nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
