En flicka jag äger, mitt hjertegryn
Som liljan så skön på sin stängel;
Med rödaste rosor på hvitaste hyn
Hon äger en själ som en engel;
Och pengar och guld har hon nog också;
Jag har dem ej fått, men jag — hoppas få

Min flicka är trogen i lust och nöd,
Ej sviker hon mig för en annan,
Helt visst blir hon trogen intill min död
Och lemnar mig ro uti pannan.
Små alfer i kolt och i linda ändå,
Jag har väl ej fått, men jag — hoppas få.

När lärkan på sommarens gröna fält
Sin sång till molnen hörs skicka,
Då tror jag, det är så underligt stäldt,
Att hvarje drill är min flicka;
Så söt är dess vaggsång att lyssna på;
Jag har den ej hört, men jag — hoppas få.

När rosen jag ser i grön coeffyr
Sin mun ge att kyssas åt vinden?
Flux tror jag det är min flicka så yr.
Som kysser mig ömt uppå kinden;
En varmare kyss, än denna ändå,
Jag har väl ej fått, men jag — hoppas få.