Måns, med mörk och dyster panna,
Satt uti sin kanapé:
"Ruinerad, ett tu tre,"
Tänkte han, och såg Susanna
Reda till en stor supé.

Men — ack se! vid porten stanna
Vagnar — O! med björnar i!
"Gud! skrek Måns, det är förbi!"
"Lappri, lappri!" skrek Susanna,
Gömde Måns i skafferi.

Måns försmädligt, för att banna,
Sade till sin äkta vän:
"Gillstun vinkar mig igen!"
"Lappri, lappri!" skrek Susanna,
"Nog kan du dig repa än."

"Jaja! — kanske bästa knepet
Här i denna jämmerdaln:"
Tänkte Måns och gick ur sal’n,
Att sig repa — och i repet
Hängde sig i källarsvaln.