Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Långnäbb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var en sked, som verkställt denna
upplyftande gärning och räddat den stora gröna »flugan»
från drunkningsdöden i den hvita sjön — en sked,
af trä, med ett finsnidadt skaft, och vid skaftet en
hand, som satt fast vid en pojke — lill-Olle.
Det är godt med sötmjölk, och det är roligt
också — ute i gräset — ensam.
Ingen, som gnäller hvar minut: »spill inte,
Olle!» eller: »ät nu snällt, annars får du smäll!»
eller: »hjälpa mig, så du förstört nya kolten! Men
vänta bara!» eller: »var så go å ät bitar me’!»
Att fa sätta truten till skålkanten, luta på, tills
mjölken kommer intill näsan och se’n säga
»blubb-blubb-blubb-blubb» så mycket man vill, utan att
ett par grofva, otäcka fingrar komma smygande
och nypa fast i linstriporna bak örat och. . .
Ajajaj!
Härligt! En skål mjölk i gröngräset, när solen
skiner varm, man är barhufvad och barbent, har
en hängsla, knuten fram och bak — — fri, ah!
Ingen, som smetar en i ansiktet med såpa och
sköljer öfver med vatten — hu! —, ingen, som
håller en fast med våld och gräl och kammar
en — o!
Grässtrån, som hänga öfver skålkanten och nicka
upp och ned. Som metspön — alldeles som
metspön, med refvar!
Och mjölkskålen är sjö och brödbitarne fiskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
