Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Långnäbb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En sked, af trä, som man kan ta bitar ur
med små skarpa, flitiga tänder.
Så kommer ett kryp och dalar ned i sjön —
som en gräsand — och simmar och simmar mellan
holmarne.
Nu är man jägare. Nu är det lifvadt.
Pass opp! . . .
Sikta noga med skedskaftet — blunda med
ena ögat; det är svårt, men nödvändigt för en
riktig jägare, — damma så till — poff! — så det
yr och skvätter om ankan. Hunn på henne:
apport! . . . Voff-voff-voff! Och så opp med
villebrådet.
Det är mäkta roligt.
Olle låg raklång och bubblade och njöt.
Solljuset glittrade i hans lilla sjö. Det ’stritade’ på
åkerrenarne; det slamrade i köket; långt långt bort
på en träda klef far bredbent efter harfven med
halmhatten bak i nacken.
Långt bort, riktigt härligt långt bort.
Något prasslade i stenfotsrappningen. Lite,
lite grann så där.
En råtta väl!. . . I-i-i-i! Var det en råtta?
Nå, inte för att Olle var rädd för råttor inte
— på ljusa dagen — så nära köket — nää då!
Inte ett dugg heller.
Han satte handen under hakan, tog skeden väl
full och stack in i munnen, bet säkert i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
