Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Långnäbb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och allt efter som han spisade, svällde han, svällde
och blef trind som en korf, det rara lifvet. Fet
och duktig till sist som en liten prost, bevars. Jaa då.
Lyfte hufvudet ibland och sväljde, eller
hämtade andan — »slickade sig om mun», som Olle
trodde och fattade det, med den långa, skälfvande
tungan — eller . . . nej! Det var bestämt två tungor
han hade, masken. . . Lustigt, hva?
Af glädje och brinnande intresse skulle lill-Olle
velat jubla högt, om han inte fruktat att väcka
uppmärksamhet i vidare kretsar och få nöjet
fördärfvadt. Men nära intill kröp han, riktigt nära,
lade sin lilla mjölksmetiga trubbnos på skålkanten,
följande den gråspräckliges aptitstillande
verksamhet med lifligaste deltagande. De stora klarblå
ögonen tindrade mot maskens små svarta
synredskap. Det var så roligt, så roligt, så han hade
aldrig haft så roligt, och han struntade innerligen
i det rörliga, verksamma lif, som utvecklade sig i
närheten.
Ty inne i stugan blef det något till
rumsterande och olåt rättnu, vill jag lofva.
Ilbudad från åkern hade far fått en sällsam
rörlighet i de styfva benen. Gammel-Grålla trodde
knappt sina ögon, då hon såg husbonden grena i
väg frän harfven midt under arbetstiden med en
fart, som var förvånande.
Men i stället för att ge sig in på onödiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
