Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En affär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nej, det lax inte.
Ut igen och bort på ett annat håll.
Samma historia, äfven här. Man tycktes ha
god näsa öfverallt, tyvärr.
Det blef en jagandes eftermiddag för finnen,
en het eftermiddag, trots kylan.
Som på en rastrafvare gingo benen, storgårdarne
emellan. Lössnön yrde om de lappade
bandskorna; magen skrek och svor, gommen grät och
bad. Hustrun kånkade efter och ifrade på: frest’
på den . . . eller den — eller den.
Läxan om »starrhöet» och »vargen» och det
där drog Jon med allt större virtuositet på ställena,
med allt ynkligare röst. Förgäfves. Folks näsor
strejkade inte. Och för hvar gång Jon kom från
värmen ut i den ödsliga, kalla kvällen, med pälsen
osåld på armen kröp han ihop, svalde luft och
önskade sig född utan mage.
Fram i skymningen nappade det ändtligen.
En ung bolagsinspektor hade just i dagarne
anländt till trakten för att leda en timmerafverkning
och slagit sig ned i en bondgårds allraheligaste.
Rejäl karl — ingen knusslare. Blanka kragstöflar.
God konjak. Två tända ljus på bordet.
Och lyckligt grön i skinnfrågor.
Jons ödmjukhet var nu en väl agad pudels.
Han förlängde sin läxa, gjorde sin nöd saftigare —
anspråken mindre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
